Jag skall dundra

Home
 

Grunden till denna berättelse är karolinen Magnus Sundmans fragmentariska dagbok från 1706. Den återger en svensk provianteringspatrull öde ute på polska landsbygden och de förvecklingar som uppstår vid mötet med andra kulturer, när man förstår, missförstår eller medvetet inte vill förstå varandra dels på grund av de erfarenheter man genomlidit och den hämnd man vill ta, men också den brutalisering av människans i grunden goda egenskaper som kriget hamrar fram. Så här deklamerar krigsguden Mars i Stiernhielms "Fredsavl".

"Jag skall dundra så himmel och jord skall skälva som asplöv.

Jag skall dundra med kraft. De dödliga människohjärtan de skall bäva och hissna däråt och domna i dvala.

Jag är den som ståt och världens ära bespottar. Vad är mot min makt de andra fattiga Gudars magra bestånd, inbillade makt och riken i världen?

Jag skall dundra!"

Det är en utmärkt berättelse med ett mycket överraskande slut, som gör att man får verkligen tänka efter hur man egentligen bearbetar det man hör och ser.

Är man tillräckligt kritisk när man tar in nya "kunskap" eller sväljer man okritiskt allt får till sig via olika media och personer som vill påverka (något att tänka på i ett valår som detta 2010).

Boken är på 174 lättlästa sidor och du läser den på ett par timmar. Timmar som du sätter av som jag tror du kommer att uppskatta mycket mer än vad min fru Margareta gjorde.

Jag bad henne läsa boken och för att få höra vad hon tyckte om den, om hon gillade den lika mycket som jag?

Nå, hur tror ni det blev?

Hon gjorde tummen ner för boken. Varför vet jag egentligen inte.

Jag fick ett par höjda ögonbryn och kommentaren:

- Det här ju bara ytterligare en sådan där bok om krig och historia som du brukar läsa. Det är ju bara en bok bland alla andra. Kan du inte för omväxlingens skull läsa något romantiskt i stället?

- Jaha, sa jag, du gillade inte ens "knorren på slutet då.

- Vaddå slutet, jag hittade inte något fiffigt på slutet alls....

- Jo jag menade efterordet på sista sidan. Läste du inte det, det är ju efterordet som gör boken speciell.

- Nej det gjorde jag inte. Få jag boken så skall jag läsa det.

Det gick någon minut medan Margareta läste det och när jag såg att hon var klar så hummade jag uppfordrande.

- Nå, förändrar det inte din syn på boken.

- Nej inte alls och nu har jag kastat bort två timmar av mitt liv på något som jag inte gillade.

Ja vad drar man för slutsatser av det? Ja, en slutsats är väl att det är därför vi har så mycket litteratur på vårt jordklot, det måste finnas minst en bok till varje människa att tycka om.

Författarna

Peter Englund är historiker och och författare. Han är sedan 2009 ständig sekreterare i Svenska Akademien.

Kristian Petri är regissör (förklarar varför boken är som grunden till en filmmanus), författare och journalist.