| |
John
Steinbeck (1902-1968) var en amerikansk författare född i Kalifornien, USA.
Han skrev 27 böcker och ”Riddarna Kring Dannys Bord” som publicerades 1935 var
hans första succé som författare. Han
fick Nobelpriset i litteratur i 1962.
”Riddarna Kring Dannys Bord” tar läsare på en rolig resa tillsammans med en
grupp kompisar som kallas för ”paisanos”
(mexikansk, indiansk, spanska och kaukasier blandning). Danny och hans vänner
återvände tillbaka till en litet by som hette Tortilla Flat efter första världs
krig. De är alltihopa arbetslösa och hemlösa och det viktigaste i livet är vin
och deras vänskap.
Danny
fick veta, efter han kom tillbaka från kriget, att han ärvt två hus från sin
farfar (eller morfar) som hade dött. Den första vän han träffade efter han kom
tillbaka var Pilon. Danny bjöd in Pilon att flytta till huset så att de båda
slapp sova i diket längre. Danny kände sig stressad av att vara husägare och
Pilon kände att Danny fick högre status över honom som husägare. Då bestämde de
att Pilon skulle hyra Dannys andra hus istället och deras vänskap blev mer
jämlikt igen.
Pilon
betalade aldrig hyran och några fler kompisar återvände till Tortilla Flat och
bodde hos Pilon. Huset bränns och de flyttar tillbaka till Dannys hus. Danny
är centrum i deras ”klan” och några fler kompisar flyttar in tills det finns sju
stycken i huset och fem hundar. Varje kapitel i boken handlar om något nytt och
tokigt som händer.
Deras
äventyr brukar handla om att skaffa vin. Men de gjorde också bra saker för
människor som behövde hjälp. De undvek att jobba (förutom Sjörövaren som fick
en kvarts dollar varje dag för torrved han högg i skogen) och stal saker som de
bytte mot vin. Danny (och Dannys hus) och hans vänner är likt riddarna runt
Kung Arthurs runda borde.
Boken är
skriven i tredje person och det finns jättemycket dialog i boken. Dialekt och
språk är väldigt viktigt. Samspelet mellan Danny och hans kompisar är
jätteroligt och deras resonemang runt situationer är komedi. Det var bara på
slutet av boken som det fanns en känsla av allvar.
Jag
skulle rekommendera boken som en lättläst och underhållande historia. Den enda
sak att jag skulle ändra är att läsa boken på originalspråk eftersom, jag som
engelsktalande, förstod direkt att det saknas någonting speciellt i den
översatta versionen. Om jag kan hitta den på engelska på biblioteket, då läser
jag den igen.
|